Koh Chang

Det ar konstigt att vara tillbaka. Konstigt pa ett bra satt.
Radslan for att allt skall ha forandrats finns inte langre.
Sjalvklart.. mycket ar andrat. Men det kanns bra anda. Det kanns bra i kroppen.
Mitt lilla lojliga face och jag tog oss till stranden.
Den snygga tjejen solar topless, den feta ungen branner flasket och min sorgliga lilla mage bubblar fortfarande.
Sa jag tanker ligga har. Tyst som en mus. Alldeles stilla sa ingen ser mig. Mitt lilla face och jag..

Sa medans kravallerna fortsatter i Bangkok med bomber och nedstangning av flygplats sa bubblar min mage med en spannande kansla.

Kanslan ar magsjuka.

Kanslan av att inte kunna behalla natt far en forvisso att kanna sig smal. Men skulle rekommendera annat satt om man vill tappa vikt. Sa medans alla drar till stranden tanker jag att jag gar till sangs och vantar pa nasta vag.
JAG ALSKAR THAILAND! Eeehhhee... hmmm.

Och by the way... fraga:

Skulle du helst stota pa en lejonhona i vildmarken eller en grizzlybjorn i skogen?

Sa,, mitt lilla lojliga face och jag ar i Thailand. Och vad va tanken? Hitta mig sjalv, skapa en identitet och leta efter Nirvana?
Ne, jag vill ju bara ha lite kul! Efter en vecka pa Tonsai och en vecka i Vang Vieng maste jag saga att min lever ar redo for att hoppa ur min kropp och slapa sig hem till Sverige.
Och som Carrie brukar saga... I cant help but thinking.. Kanske jag borde aka hem och lagga in mig pa reheb.
21 Januari ar det dags for Australien. Kanske det blir lugnare..... eeehh..

Guds hamd mot manskligheten.... Buckets!!!!!!!!!!!!!